Första dagen efter att vi kommit dit (onsdag) träffade jag en efterlängtad vän. Kaitlin! Jag är glad att jag höll kontakten med henne under de fyra åren vi har varit isär. Och det känns som att det har gått jättefort nu när jag tänker efter. Jag minns så väl hur det var och hur det såg ut när jag sa hejdå till min klass och till Kaitlin och hur det var att komma hem. Jag trodde inte att jag skulle besöka USA på minst 10 år efter att vi hade lämnat det. Men se hur det blev!

Kaitlin hade flyttat till ett annat område. När vi körde dit kom vi fram till en grind. Då blev jag förvånad. Tydligen bodde hon i ett inhängnat område. För att komma in måste jag ringa Kaitlin genom en apparat och be henne öppna grindarna så att bilen kan rulla in. Coolt. Så när vi kom in i området reser sig maffiga och dyra hus över oss. Husen var rätt nybyggda och de finns inte långt bort från stranden. Helt ok läge. När bilen stannar utanför hennes hus kommer hon utspringande och jag springer fram till henne och kramar om henne. Gud vad liten hon fortfarande var! Jaja .. men vi spenderade dagen hos henne. Hon visade mig runt i hennes gigantiska hus och sen åkte vi in till stan där vi åt på en Italiensk restaurang. Vi gick in i affärer osv. Det var superkul att träffa henne! Vi hängde i några dar.