Jag har precis satt mig på tåget. Det var precis att jag hann med. Jag trodde att jag var på rätt plats och tåget som stog 100 m bort var ett annat tåg. Men sen ropade de ut i högtalarna om mitt tåg att det skulle avgå så jag sprang till tåget framför mig för att se vilket tåg det var. Tur det. Annars hade jag missat det.
Oturligt nog har jag haft "lingonveckan" denna vecka. Min är inte regelbunden så det är svårt att förutse. Därför tog jag inte med nån värktablett. Dessutom brukar jag inte få så mycket värk. Men igår var det annorlunda. Jag vaknade runt elva, gick på toa och sen när jag la mig ner igen började värken. Vi tjejer gick upp halv tolv för att äta frukost. Jag och Matilda satt i vardagsrummet. Hon satt där för att hon var helt slut. Fortfarande trött. Jag satt ner för att jag inte hade orken att stå. Mensvärken var för stor. Det var då jag bad om en värktablett. Jag började må illa och gick in på toaletten. Försökte andas och öppnade fönstret. Jag började bli outhärdligt varm innombords och småsvetta. Emellanåt frös jag. Jag fick sätta mig ner på toaletten. Luta ner huvudet mellan benen och bara försöka vara i nuet. Det funkade inte. Jag satte mig ner på golvet. Mensvärken var så smärtsam. Jag satt där med huvudet framåtlutat och bara andades. Flåsade. Jag satt så länge. Illamåendet blev för stort tillslut. Jag undrade vad som var för fel på mig. Jag spydde i toaletten men bara galla kom upp. Jag hade ju inte ätit nåt. Sen låg jag mitt på golvet och hörde mina andetag. Jag ville bara få slut på det. Jag vred och vände på mig men inget hjälpte. Jag hade så jävla ont. Jag har aldrig upplevt mensvärk så här intensivt förut. Det var fruktansvärt. Jag är rädd att jag kommer få uppleva det här igen. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte.