julstress

Trots att julgranen är uppe känns det inte som om det börjar närma sig jul. Terminen har gått snabbare än jag har önskat och jag kastas in i alla dessa helgdagar som ska firas. Jag hann knappt njuta av min födelsedag och nu är det jul. Aldrig tidigare har jag känt av stressen inför jul. Nu är den här och jag har inte köpt några julklappar. Jag är besviken. På vad kan jag inte riktigt sätta fingret på. Besviken på att jag inte känner julstämningen. Att det inte är som det brukar. Jag saknar de känslor jag hade som liten kring julen. Den underbara längtan att få umgås med kusiner och släkten på julaftonsdagen och öppna presenterna på kvällen med mina föräldrar och min syster och hennes pojkvän. Den känslan finns inte kvar på samma sätt. Man växer upp och inser att presenter inte betyder allt. Att det finns brister inom släkten, att vissa saker bara är en fasad medans man växer upp. Jag saknar kärleken jag kände som liten bland min släkt. Vi har vuxit isär. Nu känns julöppningen hemma som ett måste och inte som något omtänksamt. Jag saknar att vara yngre ibland. 
 
Vår tjocka lilla julgran, äntligen pyntad. Och jag var inte ens med och pyntade.
Jag är lite besviken på mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0