Vi har hållit på med att repa hela dagen. Jag har ett gitarrsolo som alla förväntar sig att jag ska kunna. Men det är inte så jävla enkelt som alla tror! Visst jag har spelat gitarr sen jag gick i femman men det betyder inte att jag har fortsatt göra det kontinuerligt fram tills nu. Senast jag rörde min gitarr var säkert några månader sen. Alltså jag spelar inte längre. Och att då få ett gitarrsolo är inte superenkelt. Fingarna går åt alla möjliga tänkbara håll som de inte ska åt. Plus att noterna jag fick till solot stämmer inte överens med vad som egentligen ska spelas. Det låter inte bra. Great fucking great. 

 

En intressant sak som jag fick reda på var häromdagen när jag skulle repa med några ur klassen. I ettan gjorde jag en låt, Feeling Good, med några andra. Låten var ganska jazzig och "sensuell". Jag sjöng med två andra tjejer och vi bestämde koreografi tillsammans. Dock var det jag som fick det intressanta smeknamnet från det uppträdandet. I och med att låten var sensuell så gick våra dancemoves ut på att se lite "kvinnliga" ut. Vår egen lärare sa själv att vi skulle dingla med höfterna så mycket vi kunde. Och jag följde efter. Utöver detta var vi klädda i vita, vippa klänningar, lockigt hår och röda läppar. Så kvinnligt det kunde bli. Jag slängde med håret hit och dit och drog mina händer längs klänningen. Inte för att jag ville uttrycka "kom o ta mig" utan för att jag skulle följa konceptet som vår lärare hade gett oss. Härom dagen fick jag alltså höra att efter det uppträdandet blev jag kallad för slampan. Jag får höra smeknamet två år efter att jag fick det. De som gav mig det var de dåvarande tvåorna, och jag gick ju i ettan då i gymnasiet. Känns bra att bli kallad slampa. Att bara bli kallad det och inte ens mitt riktiga namn under de åren som de gick kvar. Jag menar, jag var oskuld då. Hur tänkte de? Haha ... Jag måste ha varit en jäkel på att spela slampa. Damn. 

 

Sen kan jag ju fortsätta reflektera över detta. Om jag betedde mig som en slampa på scenen, (Alltså vafan, det låter ju som att jag krälade naken med fittan i vädret) ska jag då stå för vad jag gjorde och säga att "jag är jag och du ska skita i det" eller ska jag säga "oops, inte meningen att jag skulle vara slampig, bäst att anpassa mig"? Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig. Jag vill inte att någon ska hitta något att klaga på mig. Helst vill jag vara alla till lags. Men det funkar inte alltid ... 

 

Jag funderar på att blogga om en sak som gör mig så pissed off. Men det är möjligtvis lite väl personligt för att ta upp det här. Jag menar, den personen gissar jag läser mig blogg. Men jag vill ändå att den personen bara ska veta hur mycket jag vill förstöra för honom. Typ hämnd. Jag är aldrig medvetet elak men alltså nu bryr jag mig inte. Jag vill se hans hopplösa, ledsna blick precis som den dagen som jag lämnade honom stående på gatan för nån månad sen.