Jag har precis kommit hem från en lång dag med rep från tio till fyra. Man måste vara aktiv, social och kunna sina grejer hela tiden. Jag har mest bara känt att jag inte vill vara aktiv eller social. Att kunna mina grejer har jag faktiskt försökt göra. 

 

I flera veckor har jag känt att jag har varit seg, irriterad och grinig i skolan. Jag märker det själv till och med. Då känns det illa. Jag orkar inte längre umgås med de som står mig närmast i skolan, det är inte lika dant nu som för några månader sen. Jag orkar inte vara särskilt social med någon. Det är inte personligt mot någon, men jag känner bara för att vara för mig själv. Visst finns det stunder då jag skrattar och har roligt, men jag anstränger mig inte på samma sätt nu. Jag är bara så otroligt trött. På skolan och dess miljö. Jag orkar inte bry mig lika mycket om pluggandet. Jag tror det kallas skoltrött. Japp, jag har nog symtom på skoltrötthet.

Imorgon är det julkonsert inför hela skolan och det förbereder jag mig med att duscha. Gud så efterlängtat. Tvätta håret och fixa det snyggt inför imorgon. Alltså jag ska spela gitarr och köra lite solo. Det känns inte ens värt att klä upp sig för nåt sånt. Vi ska ha klänning och klackar på oss. Jag känner för brallor. Som mental tröst sitter jag och knaprar på paradisasken som jag fick igår. Problemet med att vi har gjort om våra badrum är att vi nu inte längre har badkar! Hur ska jag nu bada och äta chokladpraliner samtidigt? Det är ju det som är hela lyxen. Attans.