Var nere på Konsum förut. Ett litet barn på 3-4 år ville ha en kaka som hennes mamma hade köpt men flickan fick vänta. Så började hon skrika. Så högt att det skar sig i öronen. Snorungen började gråta för inte fick sin kaka. Jag fullkomligt avskyr barn som skriker och gråter för att de inte får som de vill, för att de råkar ramla eller nåt annat skit. (Okej, nu låter jag som en barnhatare, haha. Så illa är det inte, nejdå ... ehm) När denna lilla varelse börjar gråta stelnar jag till. Jag skulle precis betala så jag fick bokstavligen pressa fram ett "hej" som svar när kassörskan hälsade. Hasade snabbt förbi ungen och mamman innan jag typ började grina av ilska. Okej, inte så illa då. Men barn som allt annat är tysta är inget för mig. Jag saknar väl empati för småungar. Har inga småsyskon. Fast jag antar att jag var lika gräslig själv som liten. Fattar inte hur mina föräldrar stod ut med mig. Det hade inte jag gjort.

På andra vägar: som kompensation för chokladbollssmeten jag nyss åt upp ska jag iväg och rida. Hoppas det blir en snäll häst.