Nu till det personliga. Om jag nu vore personlig i bloggen, då skulle jag skriva om det som berörde andra också. Om jag skrev ner mina tankar om mina vänner, som Becca gjorde modigt häromdan, skulle jag kanske bli konfronterad senare och det skulle bli onödigt tjafs om vad jag skrivit och inte skrivit. Get the point? Jag skulle också kunna skriva personliga tankar om hur mycket som helst, men då kommer en annan tanke - hur många vill egentligen se in i mina tankar? Jag tycker förövrigt att det är ganska ointressant. Som jag håller på och babblar nu tycker jag är himla ointressant för er. Jag är ju bara en tjej i mängden som har tankar precis som alla andra. Ointressant helt enkelt. För några år sen hade jag en himlans massa djupa tankar om hur mycket som helst. Det var då jag skrev dagbok för att få ur mig allt. Det var ganska mycket drama i min värld. Men nu har allt drama försvunnit och det känns som om jag lever i en fantasivärld. Jag menar, jag har absolut inga problem att fundera över och jag bara hänger med livets ström känns det som. Därför skriver jag inte dagbok längre, jag har inget att få ur mig. Det kanske är det här som kallas att man lever i nuet?