Mamma fick nyss ett utbrott. På mig. Det började redan imorse med att jag snodde hennes tröja som hon hade köpt igår på Vero Moda. Hon hade inte bestämt sig för att behålla den. Jag sa till henne igår att jag ville ha den annars. Och det tog jag för givet. Så jag hade på mig den till skolan. Hon ringde mig under min examination i samhällskunskap för att skälla ut mig. När hon kom hem nyss började hon med att skälla ut mig. Fick inte ens chansen att säga ursäkta. Hon lyssnar inte. Bara hon får fram det hon vill säga. Hon bara gapar! Som om det inte vore tillräckligt får hon energi av ilskan att skälla ut mig för att jag inte städar mitt badrum. Nu kommer det låta som jag är bortskämd (tänker på dina åsikter Thu, haha) men hon fick för sig att jag helt plötsligt ska städa mitt badrum. Okej, nu är det så att jag inte städar huset alls. Knappt mitt rum. Varken dammsuger eller hjälper till. Är superlat och vill verkligen inte hjälpa till. (Grejen är att jag hjälper de som förtjänar hjälp - dvs, mamma ligger inte i den zonen. Möjligtvis pappa. Han respekterar mig) Så när hon tycker att jag ska städa som ett freak bli jag rätt irriterad. Det är ju mitt badrum. My space. Mitt skräp och min oreda.