Little sunshine.

På torsdag har jag romanredovisning och jag ska redovisa en bok som jag senast höll på att läsa i slutet av nian. För en stund sen satte jag mig och läste slutet på den. Imorrn ska jag skriva ner lite vad jag ska säga. Sen får det duga. Känns inte så lyckat. Improvisation lär duga fint.

Nåt helt annat ... Kände för att visa. Bilden är från USA i somras och inte ens retuscherad. IRL syntes fåglarna mycket tydligare i det väntstra trädet. Hela scenen kändes så komplett och uppslukades av ögonblicket. Att uppleva det solskenet vid den solnedgången i verkligheten var underbart och så otroligt vackert. Solnedgångar vid hav är ganska fina (men såna här är mycket finare), jag har sett en massa, men i USA går solen ner på ca 10 min även under sommaren = tråkigt. Och då är det kolsvart efter 10 min. Man kan bokstavligt se hur den går ner över horrisonten. I Sverige tar det ju hundra år för solen att gå ner ...

Åh. Jag längtar faktiskt tillbaka dit. 

Hittade just detta inlägg från november 2007 min blogg:



Pratade med min underbara lillasyster i telefon ikväll. Hon har just fyllt 12 och tycker att världen är både spännande och konstig. Hon har under hösten varit kär i en kille som heter Allan. Allan har fina, mörka ögon och svart krulligt hår. Hon fick veta av en kompis att Allan tittade på henne ganska mycket. Det ledde till att hon började titta efter om han tittade på henne. Det gjorde han. "Och sedan började jag liksom automatiskt titta på honom och plötsligt satt vi där och glodde på varandra hela tiden" sade lillasyster. I matsalen, på rasterna och i klassrummet. Sedan flyttade Allan till Örebro. "Vi har msn:at två gånger sedan han flyttade, men det har inte blivit något mer mellan oss", förklarade hon. "Det blev aldrig något mer än att vi glodde på varandra".