Hello ladies and gent's. 

 

Jag brukar undvika att skriva långa inlägg om personliga saker. Det känns inte som om någon bryr sig särskilt mycket när det är en hel vägg av text. Bilder är ju enklast att kolla på. Behöver inte anstränga hjärnan liksom. 

 

Men jag tänkte bara uppdatera lite med en vägg av text. 

Jag avskyr att bråka. Oftast slutar det med att det är jag som blir sårad och börjar böla. Det är sällan någon av mina vänner som påpekar brister hos mig. Bara mamma och pappa då. Oftast är det jag som har en massa åsikter om andra som jag håller tyst om för att inte klanka ner på någon eller såra någon. Hellre att jag acccepterar deras små brister och att jag får nöja mig med det. Oftast är det bara en massa småsaker. Är det större saker, som när mitt ex valde att dumpa mig som vän, ja då blir jag förbannad och säger ifrån. Det är för stora saker för att kunna hålla tyst om. Men när det är småsaker så gräver jag ner det och låter det bilda en hög inom mig. Tillslut brister sömmarna och då slutar det inte så bra. Det är jobbigt att behöva hitta en balans där jag kan ventilera mina känslor och samtidigt inte ha negativ attityd mot någon. Liksom, hur funkar det? 

 

I tisdags kom Oscar och hämtade en liten ledsen tjej på skolan. Mig alltså. Vi åkte hem till honom där han tröstade mig och vi hade allmänt gosigt. Den killen är så bra. Efter ett litet tag var jag på bättre humör och senare under kvällen hade jag aldrig skrattat så mycket med honom som jag gjorde då. En riktigt härlig kväll med andra ord. 

 

Jag var hemma igårkväll och satt i min säng med datorn i knät och en himla massa choklad runt mig - en ask chkladpraliner som Oscar gett mig, ett kilo chokladboll och en 200g chokladkaka att knapra på. Det kunde liksom inte bli bättre. Sen av någon anledning kom jag in på flashback och började läsa en massa om vad killar föredrar för typ av kropp på tjejer. Alltså vissa av dessa åsikter kan man ju köra upp rätt i rumpan på dom men de krav de ställde på en tjej fick mig ändå att bli motiverad att sluta äta min jävla choklad. Plus att jag har en balklänning att komma i. Jag har insett att jag har alldeles för svårt att pusha mig själv att göra något, det är ofta andras krav som pushar mig bäst. Att se bra ut inför en kille är min motivation. Att "må bra i framtiden" kan slänga sig i väggen.

 

Med andra ord var jag och tränade idag. Det gick riktigt bra! Träna ben och rumpa. Det brukar oftast gå bra faktiskt. Jag har även undvikit choklad och andra onyttigheter, hållt mig till min kostplan. Grejen är att min fantastiska syster har hållit på med ett ät- och träningsprogram. Hon har hållit ut i en hel månad och gått ner massor. Jag är så otroligt stolt över henne. Just att hon höll ut inspirerade mig. Om hon kan, då kan jag. Here we go, sistah!!