Jag har lärt mig att tyda min kropps signaler. Så fort jag hamnar i nån form av chock så börjar jag frysa och skaka. Det har hänt några gånger när jag har fått reda på vissa saker. Det är inte kul att uppleva situationen psykiskt och inte heller fysiskt, vem gillar att råfrysa? Idag hände det. En omtyckt vän har inte hört av sig och så får man ett sms som förklarar allt och vänder uppochner på ens tillvaro. Blev sårad och förbannad. Vi mötte up på stan och allt gick att lösa. Eller jag hoppas att det löser sig. Jag vill inte förlora en vän. 

 

Jag har insett hur mycket jag har lärt mig detta år. Jag har det normalt sett inte jobbigt i mitt liv, varken i skolan eller personligt. Men från början av årsskiftet har det hänt så mycket som har påverkat mig hur mycket som helst. Från allt som har sårat mig har jag lärt mig någonting nytt, hur man kunde ha gjort bättre och hur jag går vidare. Hade jag bara varit lycklig hela tiden hade jag aldrig vetat hur man ställer sig upp igen efter ett fall. Mycket syftar jag på kärlek. Jag vet vad jag förtjänar för kärlek nu och jag accepterar inte vem som helst bara för att få någon. Det ska vara på lika villkor. Jag vet att jag har förändrats, men till något bättre. Någon starkare.