Oj gud, jag hade på mig världens klänning igår när alla vi tjejer gick ut på krogen. Hemma hos Nadja hade jag på mig byxor och blus. Det dög inte riktigt åt alla andra. Provade alla tusen klänningar från Nadjas garderob. Sen plockade Sandra fram den tajtaste (och lagom kort) klänningen som jag någonsin provat. Nog sagt så fick man en smashing body i den. Himla tur var att den hade högre krage. Att en klänning är både tajt, kort och visar tuttarna är bara för mycket. Den här var lite mer classy ... om man ens kunde beskriva den så. När jag väl kom in på Platens och hade hängt av mig jackan var plickarna på mig 24/7 och det var lite obehagligt. Bekräftelsen var väl härlig att få, men att ens kropp är så utelämnad i en sång klänning är generande. När jag gick på öppen gata gjorde jag mitt bästa för att dölja mig. Eller rättare sagt, inte se slampig ut. Jag hade ju ett par svarta pumps också herremingud. Inne på Platens var det en man som kom fram och frågade var killen var som jag dansade med. Då sa han att han kunde vara reserv om han inte kom tillbaka. Ska man bli smickrad eller förolämpad? 

 

Den här utekvällen hade jag ätit för mycket hos Nadja för att bli full på ett glas vin och tre shots. Det funkade inte. Var då lagom nykter jämfört med mina vänner. Något som gör mig på riktigt dåligt humör är personer som inte kan kontrollera sitt drickande. Själv har jag varit där några gånger och jag skäms över mig själv då. När andra i ens umgängeskrets dricker så pass mycket att de bokstavligt vinglar runt på dansgolvet för att de inte kan hålla balansen är inte kul. När de dansar med en och hoppar runt så att man själv inte kan njuta av dansen. Att någon faller platt på dansgolvet framför alla andra besökare är pinsamt. När någon är så full att den inte lyssnar på en eller inte kan ta hand om sig själv. Då har det gått för långt för att jag ska ha kul med den personen. Kom inte och försök krama mig när du är full och jag är på dåligt humör.