Alla som är i ett förhållande uppmanas väl nån gång att inte tappa kontakten med sina vänner. Det stämmer ganska bra att man vid de flesta tillfällen bör ta vara på sina kompisar. Många gånger har jag hört, och själv sagt, att om det nån gång tar slut så kanske du inte har dina vänner kvar. Finns det någon skillnad mellan att aktivt välja sin pojkvän framför vänner och att omedvetet göra det? Blir jag tjejen som alltid hänger med sin pojkvän eller blir jag tjejen som gör vad som känns rätt - följer sin magkänsla?

 

På senare tid har jag märkt att jag har allvarligt börjat fundera över mina vänner. Vilka jag bör umgås med för att jag ska må bra som person. Jag är medveten redan nu att Oscar gör mig väldigt glad och skulle många gånger om välja att umgås med den personen framför att göra andra saker med andra. Kanske beror det på att jag hellre myser med den jag tycker om mest än att gå ut på krogen eller ha en tjejkväll där man bara sitter och snackar skit? Jag tycker om att umgås med personer som jag har en djup relation med så att det känns äkta när man umgås. Det är få personer som jag är så nära med och dom träffar jag ganska sällan. Vänner som bara ger mig en ytlig relation ger mig ingenting. Jag är nöjd med vad jag har för tillfället och därför tror jag inte att jag anstränger mig för att lappa ihop de krackliga relationer som har utvecklats till något ytligt. Nej jag är inte tjejen som alltid hänger med sin pojkvän, jag är den som väljer att umgås med den som får mig att må bra. Ändå kan vi bara umgås på helger.

 

Jag tog upp ämnet med O lite försiktigt. När vi dejtade umgicks han lite mer med sina vänner och var ute lite oftare. Jag föreslog - "Vill du inte gå ut och träffa dina vänner lite oftare? Vore tråkigt om ni gled isär ..." Nu efter att jag har rabblat för mig själv här på bloggen så kanske det är lite likadant för O som för mig. Han hade svårt att svara på mina frågor och påståenden. Till slut sa han med puppy eyes - "Jag tycker så mycket om att vara med dig". Då smälte mitt hjärta.

 

Sandra kom hem efter att ha varit utomlands under hela vintern, självklart ser hon ut som en jäkla pepparkaka i klassrummet. Smart drag att se fräsch ut bland oss andra fesiga ansiktsfärger. Nadja som är halvindier är ju brun året om och HON av alla människor känner sig blek, ändå är hon nästan brunare än Sandra. Hon kläckte ur sig häromdagen att hon skulle gå och sola solarium. DET, om något, är ej rättvist. 

 

Jag tänkte ta upp kampen om hudfärg, sätta mig in i den och bli en del av samma fräsch-het. Med andra ord bör jag börja sola. Men alltså jag är så jävla lat. För det första så är jag snål. Från egen statistik lägger jag tydligen hellre pengar på mat. Sammanfattningsvis vill jag hellre vara tjock och blek än slimmad och solkysst. (Solariekysst i det här fallet..) Jag solade förra veckan EN gång. Jag låg där och filosoferade och viftade med tårna i takt till musiken som spelades i mina öron. En liten skillnad blev det, men det synns bara om man jämför min vita rumpa men min nysolade bara lite mindre blekare hy ovanför. Ett resmål utomlands skulle inte sitta fel, dessutom fixa brännan snabbt och enkelt. Ge mig pengar tack. 

 

Jaha. Häromdagen gick jag på stan och spenderade mina pengar på kläder för en gångs skull. Det blev ... tre (?) plagg tror jag. En jättefin marinblå blus, en mörkblå kofta/jacka, båda från Gina och en svart blus från H&M. Äntligen lite nya fina kläder. 

 

Gud vad jag har tråkigt om kvällarna när jag inte är i skolan och när jag inte gör läxor. Jag borde göra läxor men det är så tråkigt så det är uteslutet.

 

Jag tränade efter skolan så nu är det avklarat. Jag åkte hem och åt framför tv:n. Sen satt jag där så länge att kroppen fick ont. Nu har jag så ont i pekfingret från att ha skrollat sida efter sida på den där jävla 9gag. Och för att stilla min sockerabstinens så har jag knaprat på chilinötter. Kommer jag inte på nåt att göra så går jag väl en omgång i skafferiet och kylen för att se vad man kan äta. Alltså jag kan inte bli mer ärlig än så här. Det här är typ vad jag gör om kvällarna. Igår spelade jag sims hela dagen när jag var ledig. Alltså ... 

 

Egentligen har jag ingen större lust att avslöja detta men jag känner att jag bör få lite diciplin på mig själv och motivation från andra som kommer ge mig snea blickar om jag rör nåt godis. 

I höstas köpte jag min balklänning som är så underbart vacker. Den satt väldigt tajt då, helt precis. Tanken var redan då att jag skulle bli lite slankare bara. Nu, fyra månader senare, har planen helt gått andra vägar. Alltså helt fucking motsatt håll. Istället har jag gått upp nästan tre kilo och häromdagen kunde jag inte stänga min klänning. Dragkedjan gick inte ens en fjärdedel upp på ryggen. Oerhört pinsamt. Jo för min del värkar det som om mitt fett lägger sig på ryggen. När jag går upp blir alla mina tröjor tajta över ryggen. Lite kring magen, jovisst, men den håller sig någorlunda platt i alla fall. Så nu vet ni. Än så länge har jag bestämt mig att bara äta "onyttigt" på lördagar och att träna sex dagar i veckan. Jag har tränat så pass mycket förut och nu får jag inte lata till mig. Skäll på mig om jag ens kollar på chokladbollar. 

 

Jobbigt att erkänna att jag är för tjock för min balklänning. Haha alltså det låter ju bara tragiskt. 

 

Jag skulle ju uppdatera om klockan o lite andra grejer men jag försvann nog till Oscar istället den dagen. Nu sitter jag i alla fall här och har inte mycket för mig så jag kan lika gärna skriva lite.

 

Sista terminens första dag och jag börjar lite skämtsamt fundera på om jag börjar bli deprimerad. Jag vaknade upp och steg lättsamt upp för att göra mig iordning. Igår köpte jag två nya sminkprodukter (en fick jag från Oscar) varav en från Smashbox. Så jag var lite ivrig att få prova den och fixa mig fin. Väl i skolan så dämpas den lilla glädje jag hade av att jag känner mig så ensam och energilös. Jag har ingen ork att vara i skolan längre. Jag har ingen särskild glädje att dela med mig av till dem omkring mig. Ibland undrar ja vilka som är mina riktiga vänner, inte att det är nån som är falsk mot mig, men vem det är som faktiskt bryr sig att man är där eller inte. Känns som om det är så mycket som har förändrats sedan 3:an började. Jag hade väldigt kul i början men sen har det bara blivit sämre. Den som stod mig närmast har förändrats och jag vet inte hur jag ska bete mig gentemot den personen längre. Det är bara awkward i det här läget. 

 

Under lovet har jag umgåtts otroligt mycket med Oscar. Nästan varje dag faktiskt och det finns nog ingen annan jag skulle vilja ha gjort det med. Nu jobbar han och jag är i skolan. Helgerna bli nu nån slags paradisflykt från den tråkiga verkligheten.

 

Fick precis en impuls att möblera om i mitt rum. Det är lite som ett minivardagsrum med tvbänk, bok/dekorationshylla, tavlor, skrivbord, fåtöljer och en bred säng. Får se vad jag kan hitta på. 

Jag sitter här och väntar mest på att jag ska bli trött och få sova. Dagarna har gått så snabbt. Oscar har varit hemma hos mig sen julafton. Idag åkte han hem. Vi ses imorgon för att fira nyår tillsammans. Julafton spenderade jag hos mina släktingar - åt julbuffé, såg på kalle anka och delade ut julklappar oss emellan. På kvällen åkte vi hem till oss för att dela ut ytterligare julklappar. På vägen hämtade vi upp Oscar så att han fick vara med och få presenter av mig också. Han har ännu ett kvar att få av mig. Själv fick jag lite småsaker. Bäst var nog mobilhållaren som sitter fast på armen medan man tränar. Av Oscar fick jag hudvårdsprodukter. Kanske han försöker säga mig något med det? Haha. Av mig fick han en cremevit kabelstickad tröja och en grå fluffig halsduk. Imorgon får han mitt sista paket. Juldagen och torsdagen spenderades med honom, vi slappade och åt en massa julmat och choklad. I fredags åkte vi alla till mina andra släktningar som jag som mest träffar två gånger per år. Det vär väldigt trevligt att få se dom. Igår kom min syster på besök och henne träffar jag inte heller ofta. Senast var ett halvår sen. Hon har stannat till idag och det var tråkigt att se henne åka. Av henne fick jag också en massa presenter. Hon var i New York veckan innan jul och köpte med några saker till mig. Den absolut bästa saken var en träningsklocka. Resten visar jag imorgon och berättar om klockan!

 

Jag har precis kommit hem från en lång dag med rep från tio till fyra. Man måste vara aktiv, social och kunna sina grejer hela tiden. Jag har mest bara känt att jag inte vill vara aktiv eller social. Att kunna mina grejer har jag faktiskt försökt göra. 

 

I flera veckor har jag känt att jag har varit seg, irriterad och grinig i skolan. Jag märker det själv till och med. Då känns det illa. Jag orkar inte längre umgås med de som står mig närmast i skolan, det är inte lika dant nu som för några månader sen. Jag orkar inte vara särskilt social med någon. Det är inte personligt mot någon, men jag känner bara för att vara för mig själv. Visst finns det stunder då jag skrattar och har roligt, men jag anstränger mig inte på samma sätt nu. Jag är bara så otroligt trött. På skolan och dess miljö. Jag orkar inte bry mig lika mycket om pluggandet. Jag tror det kallas skoltrött. Japp, jag har nog symtom på skoltrötthet.

Imorgon är det julkonsert inför hela skolan och det förbereder jag mig med att duscha. Gud så efterlängtat. Tvätta håret och fixa det snyggt inför imorgon. Alltså jag ska spela gitarr och köra lite solo. Det känns inte ens värt att klä upp sig för nåt sånt. Vi ska ha klänning och klackar på oss. Jag känner för brallor. Som mental tröst sitter jag och knaprar på paradisasken som jag fick igår. Problemet med att vi har gjort om våra badrum är att vi nu inte längre har badkar! Hur ska jag nu bada och äta chokladpraliner samtidigt? Det är ju det som är hela lyxen. Attans. 

 

Ikväll har jag umgåtts med min gitarr och även skypeat med Oscar! Det är första gången som vi gör det och det är så mycket roligare än att hålla på att smsa konstant. Det känns som evigheter sen vi sågs. Egentligen var det redan i söndags. Men ni vet hur det är. När det går så mycket som en vecka emellan så känns det så mycket mer speciellt när man väl träffas. Och för att kunna stå ut skypear vi. Min räddning, haha. 

 

Det känns alldeles underbart att ha möjlighet att få uppleva en högtid med den man tycker om. Särskilt julen. Den kan bli så underbar och romantisk om man har någon fin människa att dela den med. Och jag är lycklig att jag har det. Det kan inte bli bättre inför lovet! 

 

Vi har hållit på med att repa hela dagen. Jag har ett gitarrsolo som alla förväntar sig att jag ska kunna. Men det är inte så jävla enkelt som alla tror! Visst jag har spelat gitarr sen jag gick i femman men det betyder inte att jag har fortsatt göra det kontinuerligt fram tills nu. Senast jag rörde min gitarr var säkert några månader sen. Alltså jag spelar inte längre. Och att då få ett gitarrsolo är inte superenkelt. Fingarna går åt alla möjliga tänkbara håll som de inte ska åt. Plus att noterna jag fick till solot stämmer inte överens med vad som egentligen ska spelas. Det låter inte bra. Great fucking great. 

 

En intressant sak som jag fick reda på var häromdagen när jag skulle repa med några ur klassen. I ettan gjorde jag en låt, Feeling Good, med några andra. Låten var ganska jazzig och "sensuell". Jag sjöng med två andra tjejer och vi bestämde koreografi tillsammans. Dock var det jag som fick det intressanta smeknamnet från det uppträdandet. I och med att låten var sensuell så gick våra dancemoves ut på att se lite "kvinnliga" ut. Vår egen lärare sa själv att vi skulle dingla med höfterna så mycket vi kunde. Och jag följde efter. Utöver detta var vi klädda i vita, vippa klänningar, lockigt hår och röda läppar. Så kvinnligt det kunde bli. Jag slängde med håret hit och dit och drog mina händer längs klänningen. Inte för att jag ville uttrycka "kom o ta mig" utan för att jag skulle följa konceptet som vår lärare hade gett oss. Härom dagen fick jag alltså höra att efter det uppträdandet blev jag kallad för slampan. Jag får höra smeknamet två år efter att jag fick det. De som gav mig det var de dåvarande tvåorna, och jag gick ju i ettan då i gymnasiet. Känns bra att bli kallad slampa. Att bara bli kallad det och inte ens mitt riktiga namn under de åren som de gick kvar. Jag menar, jag var oskuld då. Hur tänkte de? Haha ... Jag måste ha varit en jäkel på att spela slampa. Damn. 

 

Sen kan jag ju fortsätta reflektera över detta. Om jag betedde mig som en slampa på scenen, (Alltså vafan, det låter ju som att jag krälade naken med fittan i vädret) ska jag då stå för vad jag gjorde och säga att "jag är jag och du ska skita i det" eller ska jag säga "oops, inte meningen att jag skulle vara slampig, bäst att anpassa mig"? Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig. Jag vill inte att någon ska hitta något att klaga på mig. Helst vill jag vara alla till lags. Men det funkar inte alltid ... 

 

Jag funderar på att blogga om en sak som gör mig så pissed off. Men det är möjligtvis lite väl personligt för att ta upp det här. Jag menar, den personen gissar jag läser mig blogg. Men jag vill ändå att den personen bara ska veta hur mycket jag vill förstöra för honom. Typ hämnd. Jag är aldrig medvetet elak men alltså nu bryr jag mig inte. Jag vill se hans hopplösa, ledsna blick precis som den dagen som jag lämnade honom stående på gatan för nån månad sen. 

 

Efter skolan traskade jag iväg till gymmet för att träna. Jag hade inte så stor ork men jag tänkte att om jag fick i mig lite mat så skulle det gå. Så jag köpte lite plockmat inne på Hemköp. Jag vet inte var det var, om jag åt för mycket mat innan eller om det var nåt annat, men jag var så otroligt trött och sjukt opepp på att träna. Jag hade ingen motivation att lyfta tungt och ta ut mig. Jag övertalade mig själv att ge det ett försök. Jag ställde mig på löpbandet för att värma upp och sprang i 20 min. Men då var mitt hopp slut. Likaså motivationen att fortsätta. Den var nersprungen för länge sen. Så jag tog mitt pick o pack och lunkade till bussen. Jösses vad utmattad jag kände mig. Jag somnade på bussen till och med. Förstår inte vart detta kom ifrån. Jag har sovit hur mycket som helst de senaste veckorna. Det kanske det som är problemet - att man sover för mycket och blir seg. Ae, jag får inget grepp om det här. Någonting måste jag göra åt det. 

 

Nu ligger jag i min säng framför tvn och ska kika på Paradise Hotel. Min favvis är Aina, hon är ju så söt och genuin. 

 

Jag dök upp runt tolv i skolan för att öva på vår låt inför julkonserten. Det låter ganska jävligt men det går väl framåt. I och med att jag spelar gitarr blir jag himla trött i vänsterhanden som ska trycka på en massa stränga hit och dit. Utöver detta ska jag spela ett gitarrsolo. Jag har ingen aning om jag kommer lyckas med det eller inte. 

 

Nu har jag precis haft biologiprov. Det hade verkligen inte pluggat på men det var verkligen inte nödvändigt märkte jag. Det räckte med att Amed gav mig några anteckningspapper som jag läste på en halvtimma innan. Resten av snacket skötte de andra i min grupp på seminariet. Jag får väl inte det högsta betyget, haha. 

 

 

Jag har helt vänt på min dygns rytm. När jag tidigare la mig klockan halv tio går jag nu och lägger mig kl ett. Tidigare kunde jag vakna relativt utvilad vid kl sex medan jag nu vaknar upp som en slaktad sombie vid åtta. Mycket tack vare att jag har tagit sovmorgon till tio-elva i princip varje dag de senaste tre veckorna. Och ja, jag har minst tre schemabokade sovmorgnar. Resten är ja ... Mer eller mindre avsiktligt.

 

Nu sitter jag och äter min frukost. Vi har ingen fungerande lampa i taket så jag får sitta med ett par tända ljus bredvid mig. Det är också mysigt. Funderar på om jag ska ta mig till skolan och repa tillsammans med de som är där. (Det verkar inte vara nån där) Eller så sitter jag här hemma och övar själv på gitarren. Oavsett vad har jag lektioner efter lunch. Det suger ju. 

 

Helgen som har varit har varit väldigt mysig. Och det har varit ofantligt stora mängder godis. I fredags spenderade jag kvällen med mina girls. Nu för tiden umgås jag mycket med Oscar på helgerna och dessa singeltjejer ser man inte lika mycket av på fritiden.

 

Så det fick bli en tjejkväll med en massa godis, chips och en film. Vi alla låg i Sandras gigantiska soffa och degade. Filmen var inte särskilt bra, och vi var inte särskilt sociala heller med varandra. Sandra låg och snarkade i sitt hörn och Nadja och jag satt båda med våra mobiler. Skitkul, haha. Min personliga taxichaufför kom och hämtade mig (Oscar såklart) och då åkte vi hem till mig.

 

Igår var det planerat att vi skulle göra pepparkakshus! Det gick ganska bra faktiskt, men vi hann inte färdigt förrän vi skulle äta och sen gå på bio under kvällen. Huset gjorde vi aldrig klart, hehe. Vi gjorde rosa kristyr! Oscar gillade det särket. Inte. Bion som vi såg var The Hobbit. Jag knaprade på mitt godis och utöver det köpte vi också en gigantisk popcorn med läsk o grejer. Hobbit var bra, riktigt bra! Ser fram emot trean. Något som inte uppskattades lika mycket var att mitt ex's bror med hans flickvän satt på raden framför mig. Våra blickar möttes i några sekunder men ingen av oss hälsade. Inte säker på om han kände igen mig eller inte vågade hälsa. I vilket fall var det inte en händelse som jag tyckte om, jag behöver inte bli påmind om mitt ex. Han kan slänga sig i väggen.

 

Idag har Oscar och jag mest chillat. Vi steg upp klockan två ur sängen och latade oss framför tvn tills jag kom på idén att åka till simhallen! Det är inget jag brukar göra, inte ens med mina vänner. Men jag kände att det kunde bli kul med Oscar, båda han och jag gillar ju att busa. Och kul var det! Jag älskar att vi kan ha så kul tillsammans, även fast det är lite barnsliga saker. Senare under kvällen satt vi och kollade på julkalendern tillsammans som vi följer så slaviskt, med en massa choklad och cider. 

 

Nu är det roliga slut och imorgon är det skola igen. I och med att några av oss i klassen ska vara med på julkonserten så är det rep-vecka för oss. Vet inte riktigt om jag ser fram emot det eller inte. Jag ska inte ens sjunga. Jag ska spela gitarr och det är inte särskilt kul, även om jag kan det. Näe, konserten är en av de mindre sakerna jag ser fram emot.

 

Igår såg vi när mesen Kevin Walker vann Idol och nu är Oscars tv trasig som lovat. Näevars, skämt åsido. Resultatet såg vi imorse därför att vi inte orkade vänta på slutresultatet den kvällen. Istället såg vi ju på julkalendern, väldigt mycket mysigare. 

 

Idag var vi två i Gamla Linköping och gick på julmarknad där. Det fanns inte så mycket att köpa tyvärr för ett ungt par som oss. Mest för pensionerer som letar efter granris och handgjorda raggsockar. Vi myste där i snön och drack lite varm glödd. Det fick räcka. Det var tänk att vi skulle baka peppakakor idag också men det sjukter vi nog på tills imorgon. Istället blir det filmen "Jobs", om Steve Jobs då. Vi har även hunnit se The Social Network, väldigt bra och intressant faktiskt.

 

Min syster undrade vad det var för övningar jag hade gjort för att få en sån dånande träningsvärk i röven. Jo, let me tell you till att börja med. I Oscars hem finns en trapp och jag önskar varje gång att de hade en hiss istället. När jag ska sätta mig i Oscars bil så önskar jag varje gång att jag hade en käpp med mig eller en rullator som min mormor. Än är inte värken över. Och för att få denna finns det några enkla övningar att göra:

 

Denna är nästan lika dan som vanliga squats förutom att i den här maskinen sitter stången fast och den går bara att röra upp och ner. Vad jag gillar med den är att trycket från ryggen tas bort och fångas upp av maskinen istället. Alltså tränar inte denna ryggens ländrygg lika mycket och det krävs inte lika mycket balans.

 

Tidigare har jag inte fått nån särskild träningsvärk i rumpan av squats. Men när jag började gå riktigt långt ner i övningen, böja rumpan så djupt att det verkligen är den jag måste använda för att få upp kroppen igen, då kom träningsvärken. Ju tyngre desto bättre!

 

Dessa går ju att göra utan smithen men det krävs mer balans. Smithen håller balansen åt en. Lunges tränar ett ben i taget och träffar rumpan om man går ner och upp på rätt sätt. Enklast är om man spänner rumpan under tiden.

 

 

När jag gick hem från gymmet igår var jag ganska skakis i benen och jag förstod att de hade fått sig en rejäl omgång. Men vad jag inte hade nån aning om var att träningsvärken skulle dyka upp redan några timmar efteråt. Alltså när jag låg i sängen och skulle sova. 

 

Kände redan då att det började ömma i rumpan. Och under natten blev det bara värre. JAG KUNDE INTE SOVA. Hur jag än låg så kom rumpan ivägen, kunde inte sträcka ut den eller ligga på den som en jävla normal människa. Jag har aldrig varit med om något liknande. Rumpan ömmade hela natten, bara jag låg still hade jag otrolig träningsvärk. Det var träningsvärkarnas moder liksom. 

 

Trots att det blev så otroligt lite sömn, (vad ska jag skylla på till läraren? "sorry att jag är sen, kunde inte sova för min rumpa gjorde ont ...") så tog jag mig upp ändå. Klarade skoldagen hyfsat bra och drog mig till gymmet i alla fall. Idag var det nämligen bröst, axlar och triceps som skulle tränas. Nu är min överkropp helt slut. Det är ansträngande att ens sitta och knappra på tangenterna.

 

Kommer knappt orka hålla mig vaken ikväll känns det som. Ska nämligen se på idolfinalen med Oscar. Om rövhålet Kevin vinner så slår vi sönder tvn både jag och Oscar. Vi ska spamma telefonlinjerna till Idol. I helgen blir det också att kolla på julkalendern tillsammans! Den är ju hur bra som helst, no bullshit. 

 

Hello ladies and gent's. 

 

Jag brukar undvika att skriva långa inlägg om personliga saker. Det känns inte som om någon bryr sig särskilt mycket när det är en hel vägg av text. Bilder är ju enklast att kolla på. Behöver inte anstränga hjärnan liksom. 

 

Men jag tänkte bara uppdatera lite med en vägg av text. 

Jag avskyr att bråka. Oftast slutar det med att det är jag som blir sårad och börjar böla. Det är sällan någon av mina vänner som påpekar brister hos mig. Bara mamma och pappa då. Oftast är det jag som har en massa åsikter om andra som jag håller tyst om för att inte klanka ner på någon eller såra någon. Hellre att jag acccepterar deras små brister och att jag får nöja mig med det. Oftast är det bara en massa småsaker. Är det större saker, som när mitt ex valde att dumpa mig som vän, ja då blir jag förbannad och säger ifrån. Det är för stora saker för att kunna hålla tyst om. Men när det är småsaker så gräver jag ner det och låter det bilda en hög inom mig. Tillslut brister sömmarna och då slutar det inte så bra. Det är jobbigt att behöva hitta en balans där jag kan ventilera mina känslor och samtidigt inte ha negativ attityd mot någon. Liksom, hur funkar det? 

 

I tisdags kom Oscar och hämtade en liten ledsen tjej på skolan. Mig alltså. Vi åkte hem till honom där han tröstade mig och vi hade allmänt gosigt. Den killen är så bra. Efter ett litet tag var jag på bättre humör och senare under kvällen hade jag aldrig skrattat så mycket med honom som jag gjorde då. En riktigt härlig kväll med andra ord. 

 

Jag var hemma igårkväll och satt i min säng med datorn i knät och en himla massa choklad runt mig - en ask chkladpraliner som Oscar gett mig, ett kilo chokladboll och en 200g chokladkaka att knapra på. Det kunde liksom inte bli bättre. Sen av någon anledning kom jag in på flashback och började läsa en massa om vad killar föredrar för typ av kropp på tjejer. Alltså vissa av dessa åsikter kan man ju köra upp rätt i rumpan på dom men de krav de ställde på en tjej fick mig ändå att bli motiverad att sluta äta min jävla choklad. Plus att jag har en balklänning att komma i. Jag har insett att jag har alldeles för svårt att pusha mig själv att göra något, det är ofta andras krav som pushar mig bäst. Att se bra ut inför en kille är min motivation. Att "må bra i framtiden" kan slänga sig i väggen.

 

Med andra ord var jag och tränade idag. Det gick riktigt bra! Träna ben och rumpa. Det brukar oftast gå bra faktiskt. Jag har även undvikit choklad och andra onyttigheter, hållt mig till min kostplan. Grejen är att min fantastiska syster har hållit på med ett ät- och träningsprogram. Hon har hållit ut i en hel månad och gått ner massor. Jag är så otroligt stolt över henne. Just att hon höll ut inspirerade mig. Om hon kan, då kan jag. Here we go, sistah!!

 

I helgen fick jag ännu mer presenter av Oscar, roligast var nog de kuddöverkast jag fick. Ett litet internskämt mellan oss två som han lyckades beställa hem till mig. Självklart sover jag på Beauty-kudden. Förutom detta fick jag också en lite röd kimono. 

 

 

Wehå, snart ska Oscar och jag iväg för att äta (romantisk) middag på Johannes Kök. Det ska bli så himla mysigt. Han frågade mig om det i och med att jag fyllde år. Har sett fram emot det jättemycket. 

 

Igår var det födelsedagsfirande för mig och det vär jättetrevligt. Hade väldigt kul med er alla, tack för att ni kom. Jag fick en massa presenter, och tack för dom också kära ni. Ska ta och visa upp några sen. Mest av allt har jag nytta av "kärlekspillerna" - godiset från Lagerhaus. Supergoda, haha. 

Igår kom jag på att det är geografiprov imorgon. Tog tag i skiten och svarade på nästan alla frågor som provet gällde på. Idag fortsatte jag med pluggandet och var klar med det redan vid halv fyra. Känner mig jätteduktig. Brukar få panik i sista stund om jag inte har pluggat och bara släpper allt. Vilket resulterar i inget plugg alls, bara sitter och grubblar över att tiden går ut. Istället har det känts som att jag klarar av det och nu har jag precis repeterat klart allt. Känns riktigt bra.

 

Dagens träning gick helt okej. Skaffade gymkort nu på Actic! Tränade rygg men fick mer ont i över och underarmar. Känns inte lika bra. Svagis.

 

Rekord: Jag valde att lägga in en övning för att träna rumpan också. Har aldrig tagit så tungt med så många repetitioner. 75kg x 30 reps! Det bör fan kännas imorgon.