Aaagghh ... vet inte vart jag ska börja riktigt. Måste skriva av mig. 

 

Igår var det exakt två månader sen jag gymmade senast insåg jag efter att jag hade kört ett otroligt gympass. Att träningen körde sig i botten den 21 maj var att jag hade så stor press på mig att komma i min klänning att jag bara släppte det. Jag insåg mer eller mindre att det var omöjligt. Klänningen syddes om istället och blev snyggare än vad den var när den köptes. Så när det problemet faktiskt var löst struntade jag helt och hållet i min kropp. Studenten vill jag bara få överstökad så jag orkade bry mig om kroppen och vad jag åt. 

 

Nu två månader senare får jag ta tag i den skit jag har satt mig i. OCH alla de kilon som jag har gått upp. Ugh. Efter resan på Kreta sa jag att jag skulle träna på måndagen. Det blev självklart inte så. Jag väntade liksom på den där känslan som kommer plötsligt och gör att man får motivation att träna. Men den kom inte heller. Jag insåg väl att den känslan kommer inte av sig själv. Den måste jag nog skapa. Så igår åt jag en nyttig frukost och åkte till gymmet. När jag värmde upp kändes det så fantastiskt bra att stå där på crosstrainern och röra på mig. Att vara osminkad och känna att man får svettas hur myket det än krävs. Det kändes så befriande! Åh. 

 

Passet gick superbra, kändes superbra och jag brände supermycket. Aven fast jag tränade i totalt två timmar kändes det inte alls jobbigt. Det flöt på så jäkla bra, och även fast jag nyss skrev att jag brände mycket var inte det mitt mål med passet. Ett dagligt mål är att bränna 500/dag men det är lätt, och att jag enkelt flög över den siffran gjorde att jag kunde fokusera på att njuta ordentligt av passet.

 

Inatt kunde jag knappt sova för att jag längtade så mycket till idag för att få träna igen och få känna samma befriande känsla. Igår tränade jag ben och då kan man bränna hur mycket som helst nästan, det är såna stora muskelgrupper. Idag var det bröst och axlar istället och det bränner ju inte lika mycket. Men jag körde lite mer kondition helt enkelt. Och hade jag kört en kvart till så hade jag varit uppe i två timmar o säkert bränt lika mycket som igår också. Men min energi var slut så det fick duga. Som extra kondition körde jag nedvarvning i slutet av passet. Jag åt en halv banan så jag orkade fortsätta på crossen och få lite energi. Jag körde inte särskilt hårt, ca 60-70% av maxpuls, vilket för mig är mellan 120-139 slag/minut. Den procent av max gör att man bränner fett snarare än att bara förbättra konditionen. Har man högre puls än så är det bara konditionen man förbättrar och inte så mycket händer med fettet. 

 

I vilket fall var det underbart att få träna idag igen. Ville nästan inte gå hem. Men nu har jag precis ätit en skål yoghurt med jordgubbar och en ölkorv (??) som jag hittade i kylen, haha. Innehåller mycket fett, men fett blir man mätt av! 

 

Så. Nu känns det bra. 

Idag började jag inte skolan förrän tio i två. Fram till dess kollade jag på Lost såklart. Och nej, jag pluggade inte på min svenskaredovisning som jag ska ha imorgon. 

 

Efter min absolut sista musiklektion gick jag till gymmet. Jag insåg att jag skulle precis hinna att se Hela england bakar på kanal 4 under tiden som jag tränade på crosstrainern. Det verkar så kul att baka, blir så inspirerad! Sååå fina tårtor som ser så goda ut. Får ta och göra det i sommar med all ledig tid. Det är så bra att ha tv:n framför sig som får tiden på konditionsmaskinerna att gå snabbare. Annars är det ju bara pain in the ass. I vilket fall värmde jag upp i 30 min, sen blev det ett rygg- och axelpass. Gick bra för ryggen! Har inte känt så på länge. Men som vanligt är det benpassen som bränner mest kalorier. Detta pass blev det bara 465 eller nåt. Orkade inte köra kondition efter som jag alltid brukar göra. Blir lätt tråkigt i längden om det bara går en massa dåliga program på tv. Ser fram emot när det blir lite varmare och bättre väder som jag kan gå ut och springa i spåret. Saknar konditionen jag hade för ett år sen under hösten. Sprang rätt ofta i spåret. Det är så härligt. Det ska bli mitt mål. 

 

Igår blev det ingen uppdatering. Skulle ha gjort det men orkade inte. Kollade på Lost hela kvällen istället. Det är så spännande! Okej, tillbaka till ämnet. I tisdags lovade jag att inte vara sämst. Sagt och gjort, 1000kcal blev det igår på gymmet. Körde ett benpass och resultatet idag är välförtjänt träningsvärk. 

 

Igår. 

Ibland är det ju lite kul. Lite smått patetiskt och lite ironiskt. Jag lägger upp en bild och så kommer nästa bloggare med liknande bild som ska visa att denne kan lika bra minsann. Om det är en jäkla tävling vi kör så är jag banne mig fastspänd. 

 

Fast med min dubbelmoral drar jag ju hem pokalen för idag har jag bara suttit still. Jag slutade kl tolv idag. Jag hade noll motivation för gymmet så Oscar som satt i sin jobbil nånstans i Linkan kom och hämtade upp mig i stan och skjutsade hem mig. Sen satte jag mig i sängen och mer eller mindre tröståt. Ja, alltså be mig inte förklara. (Förlåt Oscar). Från kl ett har jag suttit i sängen och kollat på Lost fram till nu. Har tyvärr inte fått upp ögonen för den serien förrän nu, och den har visat sig vara riktigt spännande! Så idag har jag sett fem avsnitt och ska titta på ett sista innan jag går och lägger mig. 

 

Jaha. Imorgon blir det alltså gymmet. Nu med en ny slags motivation. Jag kan ju inte vara sämst. 

 

Ser ni skillnaden i Christina Aguileras ansikte? Coolt att ett ansikte kan förändras så mycket beronde på vart fettet fördelar sig. 

I helgen gick jag på stan med Oscar och det slutade med att både han och jag kom hem med påsar. Jag köpte ett par sommarskor från Tommy Hilfiger. Idag hade jag på mig dom för första gången och direkt när jag gick utanför dörren ploppade skoskav upp på båda hälarna. I skolan sprang jag upp och ner i trapporna fyra gånger för att leta efter två jävla plåster. Gick först till skolsystern. Hon hade bytt rum till personalrummet. Gick dit, där var det låst. Frågade de i personalrummet, gick då till plåster-stället utanför bibblan - slut på plåster. Frågade i receptionen. De hade inga. Fick tillslut två från en tant som hade det i sin väska. SKA DET VARA SÅ SVÅRT?? Sen lossnade dom i alla fall och jag var tillbaka på ruta ett. Efter många svidande steg till skolsköterskan igen låg det tillslut en hel bunt ordentliga plåster där. I beige tyg. Dom är bäst! De räddade min dag. Gud. Ja, ett inlägg om bara plåster gör väl inget. 

 

Skorna var det. 

Dags att uppdatera lite. Jag har umgåtts med den jag gillar mest hela lediga långhelgen så jag har mest bott i min lilla bubbla. 

 

Valborg hade jag tänkt skulle bli rolig och festlig men Oscar och jag hann inte iväg till en brasa som vi hade tänkt. Vi hade köpt en massa cider och öl till brasan men det blev inget av. Istället fastnade vi på Texas Longhorn. Vi visste inte vad eller var vi skulle äta så vi hamnade där till sist. För min de blev det baconlindad oxfilé. Bad om att få medium-rare, nånting jag aldrig provat. Har bara ätit medium hela tiden på restaurang. Den oxfilén jag fick var knappt rosa så då bad jag om en ny. Fick då en som var väääldigt röd och rå i mitten. Inte vad jag hade bett om. Den sista jag fick var perfekt, förutom att de faktiskt hade glömt bacon. Aja, gott var det i vilket fall! Tiden drog över och vi missade brasan. Det gjorde inte så mycket egentligen. Istället satt vi hemma och myste med lite vin. 

 

 

Första maj den kvällen grillade vi eget kött. Köttet snittade vi i mitten, la in vitlök och gräslök och lindade sist in fläskfilén i bacon och grillade den hel på grillen. Till det åt vi potatisgratäng och gognac/konjaksås. Ääälskar både såsen och speciellt potatisgratäng. Och att jag är pro på det. Till maten blev det ytterligare lite trevligt vin. 

 

 

Fredagskvällen var vi hos mig och åt en trevlig middag med mina föräldrar. Mamma ville att vi skulle hänga med dom lite. Lördagen var vi hos Oscar igen, han var ensam hemma sen onsdagen. Den kvällen grillade vi igen och åt potatisgratäng också förstås. Denna gång gjorde vi chokladpannacotta till efterrätt! Hade dock i lite för mycket gelatinblad så den blev lite för stel och seg. Aja, gott var det ändå. Med efterrätten i handen såg vi på filmen Thor, den var riktigt bra! Trodde att dessa Marvel-filmer var lite för sci-fi, överdrivna och amerikanska för mig men den var himla underhållande. Slutade med att vi såg Thor 2 på söndagen också. 

 

Kom hem för en stund sen från mitt gympass. Skoldagen var väldigt kort, slutade redan kl ett. Gick direkt till gymmet.

 

När jag väl var där hade jag knappt någon ork. Jag satt i soffan ett bra tag innan jag gick in i omklädningsrummet och bytte om. Kände mig bara väldigt trött. Förtstod inte riktigt vad det berodde på. Vad jag faktiskt förstod var att dagens träningspass skulle kännas lite kämpigt. Idag tränade jag bröst, triceps och mage. Det brukar inte alls bränna särskilt mycket. Max 300kcal per pass. Råkar vara så att de är lite för små muskelgrupper för att pulsen ska bli tillräckligt hög. Så jag fick börja passet med en lång konditionsuppvärmning. Resulterade i 35 min på crosstrainern. Jag fick även avsluta mitt pass med en bra tid på crossen, 45-50 min. Allt som allt blev det 900kcal på två timmar. Blir alltid så jäkla svettig. Stackars resenärer på bussen när jag ska hem. 

 

HAHA åååh, ni ska bara veta vad som råkade hända på gymmet. När jag stod i reception och skulle fylla på vatten råkar jag plötslgit PRUTTA. Jag blev så förvånad att jag stod blickstilla, rädd att någon skulle tro att det var jag. Heh, vem annars skulle det va? Jag var i princip den enda motionären där bland alla anställda och det fanns ingen rumsmusik som kunde dämpa ljudet. Min motivation sjönk som en sten att träna. Alltså jag vet inte hur motivationen kan sjunka på en prutt men jag gick i alla fall skamset där ifrån. 

 

Slutkörd efter 45 min kondition. 

Hallå i stugan. Säger man ens sånt längre? Hallå i stugan ... 

 

Okej, hej. Jag har haft fullt upp idag. Okej då, fullt upp från kl tolv. Hade en härlig sovmorgon i Oscars dubbelsäng och åkte sen till skolan. Det var olidligt varmt ute i jeans och linne. Jösses. Hoppas verkligen att vädret stannar. Men så lär det väl inte bli. Dagen gick och sen skulle jag till gymmet. 

 

Jag tror jag har hittat en bra balans för hur jag ska äta. Lätt frukost på morgonen och runt tre-fyra mellanmål under dagen för att slippa hungern och allt sug. Vanlig skollunch men inga onödiga mackor. Ett av mellanmålen innan gymmet och en större middag på kvällen efter gym. Det har funkat jättebra. Vad som känns avgörande är alla dessa mellanmål. Aldrig behöver jag gå hungrig. Känns underbart att få äta med jämna mellanrum. Och en stor måltid på kvällen, mycket mat! Detta lär gå galant. 

 

Tyvärr blir det ingen thaiboxning, sånt som föräldrarna plötsligt bestämmer. Istället får jag lägga all energi på gymmet. Och det gjorde jag idag. Iom det tråkiga beslutet bestämde jag mig för att nu attans ska det brännas kalorier. Började med kondition, ett bra sätt att hålla en stabil puls runt 150. Efter 40 min var 400kcal brända. Bra jobbat. Att gymma ger en mer varierande puls, den stiger och ökar allt eftersom man tar i och vilar. Så det bränner lite mindre ibland i och med att den inte alltid är en stabil nivå på 150. En timme gick lätt förbi och när det nästan var två timmar så var det inte heller långt från 1000kcal. Körde en kvart på crosstrainern för en stabil och högre puls och vips så hade jag bränt 1000. Lite tråkigt att behöva kliva av den därför att det var ett sånt intressant naturprogram på tvåan. Lite synd. I vilket fall mådde jag super efteråt. Brukar bli så har jag märkt när jag tränar i en bekvämt pulsnivå och den råkar ligga vid 150. Vid 150 i puls har jag även kommit fram till att jag bränner ca 100kcal/10 min. Bra siffror att utgå ifrån. Nu vet jag att det är mycket kalorisnack hit och dit men jag har en så ganska begränsa tid kvar att komma i min jädra balklänning. 31 maj är det ju. 

 

Nu ska jag sticka iväg till det så kallade "jobbet". Praktik är det ju på en restaurang. Är hemma igen halv åtta ikväll. Lite synd att det är på en helg eftersom det är nästan bara då jag träffar Oscar. Menmen, lite får man offra sig för. Får se vad som hittas på ikväll. Imorgon är det ju balträning.

 

Idag blev det inte ALLS som jag har tänkt mig med träningen. Usch då. Gjorde mig iordning hemma för att gå på svenskalektionen med det visade sig att det inte alls var nån när jag redan hade tagit mig in till stan.

 

Istället gick jag runt på Akademibokhandeln och köpte mig två böcker. Isabellas Hemligheter, av Isabella "Blondinbella" Löwengrip. En typ av självbiografi mer eller mindre och hur hon tog makten över sitt liv och blev sin egen bästa vän. Tyckte att den var värd att läsa i och med att hon är entreprenör och cool business woman. Precis som jag en vacker dag kommer vara. Andra boken jag köpte är Härskarteknik av Elaine Eksvärd. Det roliga med dessa två författare är att de är bästa vänner. Isabella tackar Elaine i sin egen bok. Och de verkar båda ha bra erfarenheter att dela med sig av. Elaine Eksvärd skriver om hur man hanterar besvärliga människor som sätter sig över en. Har läst några sidor och råden verkar riktigt ordentliga och vettiga. Nu ska jag (i alla fall försöka) bli smart!

 

Efter bokköpet satte jag mig på Wayne's Coffe med en riktigt god lemonad (åh, måste ha den igen) och satte mig ner och började läsa båda böckerna om vart annat. Det blev ingen träning, även fast jag var klädd i träningstights. Tiden sprang iväg och jag insåg att jag borde skriva klart mitt gymnasiearbete. På vägen hem smsar Oscar och frågar om han ska hämta upp mig hemma. Jahopp, inget skrivande alltså. Ja, min självdisciplin är dålig.

 

Nu är vi hemma hos Oscar och ska komma ikapp Game of Thrones. Har inte sett det senaste. Imorgon åker jag iväg till Motala för att praktisera på en thai/viet-restaurang. Får bli att läsa böckerna på vägen dit, kul!

 

Och så har jag glömt mobilen hemma.

 

HAHAH, hittade photo booth på Oscars dator. Länge sen jag lekte med sånt. Och så kommer Oscar och förstör min bild.

Jag var alldeles för trött för att orka uppdatera igår efter att jag kom hem. Gick och la mig kl nio för det var fullt upp hela dagen. 

 

På förmiddagen var det engelskaskrivning. Får se om det blir ett A eller ett E. Man vet aldrig om man är världsbest eller suger. På eftermiddagen var det genrep för alla som skulle vara med på välgörenhetskonserten. Mitt gäng uppträdde en gång på scenen och insåg att nae, det här kan vi inte uppträda med på kvällen. Vi fick skrota låten. Ledsen för er som fortfarande ville köra den men jag vill ändå bli ihågkommen som helt okej än helt dålig. Därför gick jag och tränade istället för att gå på konserten. Men mitt på stan dök Joacim upp från entrén på Steves och ropade in mig. Visade sig att killarna hade glömt att jag skulle följa med och käka med dom så de hade lämnat mig vid skolan. De beställde öl och mat. Egentligen var jag inte alls hungrig, hade precis ätit en macka. Men så såg jag att de serverade gulaschsoppa som jag har drömt om att göra hemma nu i en vecka. Efter gulaschen var jag lite för mätt. Otroligt gott men det blev för mycket för min mage. 

 

När jag en stund senare skulle träna var det jobbigt att ens stå upp för all mat jag hade i magen. Jag har tränat tidigare gånger med full mage och det har aldrig känts bra. Visste att denna gång skulle det inte gå bättre. Var en stund på crosstrainern för att låta maten smälta. Fungerade inte riktigt iom att jag fortfarande rörde på mig. Skulle ha behövt ligga i en säng och kolla på tv i två timmar. Fortsatte att träna med vikter och jag var inte så pepp som jag brukar va. I och för sig brukar axlar inte va så motiverande att träna. Gör några övningar och så är man klar sen. Känns inte så ansträngade. Men efter 45 kände jag att jag inte kunde fortsätta och prestera som jag ville. 

 

Jag var riktigt besviken på mig själv. Det SÖG. Jag hade ätit för mycket soppa och så blev jag för mätt för att träna. Kunde inte ens dricka tillräckligt med vatten för att jag var så mätt. Borde inte ha ätit nåt. Gud. Sånt får jag lära mig av. INTE ÄTA FÖR STORA MÄNGDER INNAN TRÄNING. Det är verkligen bäst att träna på nästan tom mage. Mina hungerkänslor försvinner när jag tränar så det är inga problem. Bara jag har tillräckligt med energi. Totalt brände jag 280kcal eller nåt. Fan. 

 

Idag ska jag kötta ben. Jag skojar inte. IDAG SKA DET KÖTTAS KALORIER. 

 

Bästa motivationen jag har sett. 

Hellloooo. Jag är alldeles full av endorfiner. Jag kom hem från ett gympass på 1 tim 42 min runt tio. Riktigt härligt pass måste jag ändå säga. 

 

Jag åkte hem efter skolan och latade mig rejält. Slängde in några korta pass med plugg mellan latandet medan jag satt i sängen med datorn. Tanken var att jag skulle gymma innan mitt pass som jag hade bokat. Jag hade nämlingen bokat ett zumba-pass 19.40. Men feg som jag var att jag inte skulle gilla det, avbokade jag det istället. Satt ytterligare ett tag framför datorn innan jag kände att nu fasen är det dags att röra på sig. I och med att zumban inte blev av innebar det färre brända kalorier. Så jag kände en viss press att prestera på gymmet. Tog med mig mina koffeintabletter för att öka energin och inte bara lata bort tiden. 

 

Började passet med 20 min på en stairmaster (trampar upp och ner med fötterna som i en trappa, upp o ner, upp o ner) och tänkte att det borde dra igång lite kaloriförbränning. Min uppvärmning gjorde mig bra förberedd inför ryggpasset. Gick bättre än förväntat! För första gången lyssnade jag på hårdrock eller vad man nu kan kalla den musiken jag lyssnade på. Hittade en träningslista på spotify som hette "Pumping Iron", haha. Musiken skrämde mig först men fick igång mig till sist. Efter 40 min hade jag tyvärr bara bränt knappt 300 kcal. Riktigt illa med vad jag brukar göra. Så jag fortsatte i 20 min tills jag nådde 400 ungefär. Nöjde mig inte med det eftersom jag har ett kalorimål att bränna varje dag för att verkligen kunna hinna komma i min balklänning. (Dåligt med tid nu vet ni). Med den energin jag hade kvar ställde jag mig på crosstrainern och kämpade på. Fick ett riktigt härligt flow! Trots att pulsen låg stabilt på 160 kändes det riktigt härligt. Motivationen ökade lite också i och med att det ändå gick ett rätt okej program på tv också, "Helt Sjukt". Så jag kämpade på i ca 40 min. Då hade jag nått 800 kcal. Det fick duga. Inte mitt mål men nära. 

 

Oscar smsade plötsligt att han kunde hämta upp mig och skjutsa hem mig efter gymmet. Bara sådär liksom. Otroligt snällt! Det var kul att få träffa honom i några minuter innan vi särades igen. Ses ju bara på helger. Bästa Oscar. 

 

Nu skyfflar jag i mig lite upptinad färdiglagad kyckling. Orkar inte laga pasta eller nåt till och det är redan gott som det är. Snart blir det dusch för jag luktar inte najs.

 

Okej jag drar väl igång det här igen. Mest för att min syster vill spionera på vad jag gör om dagarna. Förvånansvärt att jag ens har läsare kvar. Come on, liksom. Men schysst av er som är kvar. 

 

Igår var jag på thaiboxning. Har länge velat börja men har aldrig tagit tag i det. Varje gång jag har provat på har jag ångrat att jag inte började. Pappa visste dock inte om att jag var där igår så jag hoppas nu att han är villig på att betala avgiften ... hehe. I vilket fall var det väldigt kul. Jobbig uppvärmning men det berodde mest på att min kondition ligger på minus då min puls var uppe i 170. Lite kul var det när vår tränare skulle visa ett slag med foten i magen. Testpersonen han visade på var lång och kraftig, med en väldigt stor mage. Övriga personer han har visat på har behövt förflytta för att inte tappa balansen när han slår till. Denna kille rörde sig inte ur fläcken. Det enda som rörde sig var hans mage som dallrade till. Sammanlagt brände jag runt 750kcal. Det var najs. Innan dess hade jag varit på gymmet och tränat bröst och triceps. Det hjälpte inte när vi körde armhävningar i slutet av passet. 

 

Imorse råkade jag ut för en liten jobbig grej. Jag visste sen innan att min busskort skulle gå ut runt den 24 april men det visade sig att det var idag, den 23:e istället. Jahopp, tänkte jag. Kör med reskassa då. Nä, där hade jag 10kr kvar som inte räckte till de 12kr som behövdes för att åka buss. Mitt i bussen stod jag och försökte hitta ett nummer att smsa för att få smsbiljett. Fanns inget nummer att se. Busschauffören kallade på mig och undrade vad som stod till. När jag väl fick tag i numret skickade jag ett sms. Fick reda på att jag måste registrera mig på en hemsida först. Men det kunde jag självklart inte därför att jag inte har ett bankkort som kan användas för internettjänster. Awesome. Så jag stod upp där, stel som en pinne och hoppades att busschauffören inte skulle märka att jag åkte snålskjuts även fast jag stod en meter från honom. Det blev en oerhört lång resa och jag trodde nästan att han skulle kasta av mig om jag fick för mig att sätta mig ner för att slippa stå upp hela vägen. Om man ska skämmas ska man ha det obekvämt också minsann. 

 

Jag och Oscar hade en bra helg ihop. Efter balträningen var vi värda varsin glass tyckte vi. 

 

Istället för att ta itu med skolan och allt som innebär med den så drog jag till gymmet efter geografin. Jag köpte mig en risifrutti (så otroligt barnsligt gott) och gav lite överblivna mynt till tiggaren utanför. Även fast jag inte gillar att folk ber om pengar utan att ge någonting i gengäld (typ sjunga för pengar) så får jag lite dåligt samvete att jag inte gör nånting för att hälpa dom. Även fast pengarna jag ger inte går till något vettigt för dom så är det en liten personlig och mental vinst att skänka pengar. 

 

Det var skönt att träna. Idag körde jag squats (framsida lår och rumpa) och det är förvånande hur såna övningar kan höja pulsen så extremt mycket. På sista repetitionen hade pulsen ökat till 160. För att rätta mig efter min klocka och träna i rätt pulszon så får jag alltid vila och vänta tills pulsen sänks igen. Ett litet hej på gymmet idag gjorde mig väldigt glad. Lustigt. 

 

Dagens:

 

 

 

Åh blir så arg och besviken när man äntligen tror att man har löst ett problem och så gör personen precis tvärt emot och sårar en framför näsan. Jag fattar inte. 

 

Oscar som har varit iväg hela helgen kommer hem ikväll och han frågade mig om vi skulle gå och se filmen Frost på bio när han är hemma. Så glad man kan bli på en lite snäll fråga. Jag har verkligen fastnat för animerat! Särskilt sen han och jag såg Monsters Inc. University och Turbo, en film om en snigel med racerfart, haha. 

 

För att få tiden att gå ska jag åka till gymmet och träna övre rygg, axlar och lite biceps. Under veckan har jag verkligen lyckats hålla mig till hur jag ska äta och det har inte varit några större problem. Har aldrig varit särskilt hungrig och heller inte kännt något sötsug. Det enda som har varit jobbigt är att planera vad som ska ätas, det tar en massa tid. Men sånt får man vänja sig vid. Just i fredags fick jag lite problem. För det första så hade jag ingen ork när jag tränade, var ganska opepp. Dessutom så när jag böjde mig så såg man igenom JÄTTETYDLIGT till mina trosor. Minskade motivationen ytterligare. Och så var det ju fredag också och det innebär alltid fredagsgodis ... oavsett, haha. Mitt dåliga pass gjorde att jag köpte lite tröstgodis. Men det var inte så underbart som jag hade hoppats på. Var hellre sugen på syrliga klementiner. På lördagar har jag bestämt mig för att jag får äta vad jag vill. Men min otroliga lathet gjorde att jag inte ens gick utanför dörren för att köpa mig vad jag vill, inte ens en godispåse. Så det blev lite hemmagjorda chokladbollar och mackor hit och dit. Nu ångrar jag att jag inte åt jordnötsringa för det är bannemig det godaste som finns. Jag blir mitt eget offer för onyttigheter på bion ikväll. Jag får ta och tänka över det här med helger. Uppenbarligen har jag problem med det. Vardagar går bra och på måndag är det full fräs. 

 

Vad är det som definerar en som stark? Nej nu handlar det inte om träning igen. Mentalt stark tänker jag på. Jag har sett flera tjejer som säger att de är starka men så vet jag precis vad som gör att de bryter ihop, och då kan jag räkna upp en hel del. 

 

En sak som gör att man är stark tror jag är att man står upp för sig själv. Nej, inte att försvara sitt vårdslösa beteende med att man är "sig själv". Att stå upp för sig själv är handlar väl om att man säger ifrån när någon behandlar en illa? Ibland känner jag att jag är rätt bra på det. Ett, jag tog avstånd från mitt ex när han betedde sig som ett rövhål. Två, tar avstånd från en gammal vän som numera tror hen är bäst i världen och trycker ner andra omkring sig. Tre, jag är så nära att ta avstånd från en ytterligare. Men med ord har vi lyckats trassla ut det. Fyra, den människan har jag försökt slippa men hen finns alltid där i alla fall. Det finns nog fler exempel i mitt liv, men allt handlar om att inte låta negativa personer förstöra för en. Man får stå upp för sig själv och säga, jag förstjänar respekt och att må bra. Därmed inom gränser så att andra också får samma respekt och mår bra. Ibland är det enklare att säga ifrån, man får öva på det. Enklare är det nog om man har ett helhetsperspektiv på situationen och vet konsekvenserna av det. Svårare är det om man säger ifrån och är rädd för vad som kommer att ske efteråt. Ofta brukar jag överväga om en person har övervägande dåliga egenskaper eller övervägande bra egenskaper. Ligger det precis på den hårfina gränsen så är det så oerhört svårt att bestämma sig - ska jag ta avstånd från personen eller inte?

 

Inlägget avslutar jag med en bild som gör mig glad. Saknar den här skrutten så mycket!

 

 

Jag vaknade lite tidigare idag för att inte bara göra frukost utan också prova att göra kesoplättar, eller vad de nu heter. Ser ut som väldigt tjocka pannkakor med keso och stekt bacon i. Men det blev det inget av utan jag fixade mig och skulle äta min nya frukost. Innan kände jag mig otroligt hungrig men också väldigt illamående. Oftast brukar det bero på att jag är så hungrig. Efter att jag hade ätit turkisk yoghurt (inte alls gott) så gick det inte över som jag hade hoppats på. Så jag la mig i sängen och vilade, somnade efter en stund och väntade på att det skulle gå över. Senare lyckades jag ta mig till skolan!

 

Jag har varit hemma en stund sen jag kom hem från gymmet. Idag tränade jag bröst och triceps samt lite mage. Just vid ett sånt här pass brukar jag inte få upp pulsen särskilt bra, troligtvis för att bänkpress och andra liknande övningar inte är lika intensiva som ben- och ryggövningar. Mitt eget bästa tips för att få igång pulsen och att få den att vara hela passet ut är att alltid värma upp. Låter astråkigt men det räcker med 5-7 min. Om jag inte har en högre puls så känns det inte som att jag ger allt, helst vill jag svettas lite också. Jag blir helt enkelt mer taggad om jag har högre puls. Idag var jag på bra humör och kände mig pigg men den högre pulsen höll sig inte i ordentligt så det blev lite färre kalorier bräna. Brukar sikta på att alltid träna bort 500kcal. Ett lite lättare pass som detta helt enkelt. 

 

 

 

Sen jag läste om det fantastiska mjölet, kokosnötsmjöl, så kunde jag inte sluta tänka på att använda det. Sagt och gjort så har jag bakat hela kvällen. Gud så lång tid det tog. Men det kanske bara är jag som är oerfaren bagare? 

 

Vanligt vetemjöl har inget bra innehåll om man vill hålla sig borta från kolhydrater. Jättemycket kolhydrater, ganska lite protein och nästan inget fett alls. Det finns ganska lite att bli mätt på med andra ord. Det här kokosnötsmjölet har då istället mer fett, ännu mer protein och så lite som 4g kolhydrater/100g jämfrört med vanligt vetemjöl som har 63g/100g. Jag som tidigare har varit (fortfarande är) en massiv brödälskare har haft lite svårigheter att inte vattnas i munnen så fort jag ser en macka eller bröd. Nu kan jag med gott samvete äta mitt nybakade bröd och veta att det innehåller det bästa av två världar. 

 

 

 

15-18 ägg beroende på storlek
75 gram smör
0,5 tsk salt
2,5 dl  kokosmjöl (Det är EJ detsamma som malda kokosflingor)
1 msk bakpulver
Avlång metallform i storleken 1,5 liter

Sätt ugnen på 175° C. Vispa äggen pösigt, helst med elvisp. Smält smöret och rör ner i äggen. Blanda salt, kokosmjöl och bakpulver. Rör ner torringredienserna i äggsmeten. Häll smeten i en välsmord avlång metallform. Vill du underlätta uppstjälpningen av LCHF brödet kan formen kläs med smort bakplåtspapper. Grädda i nedre delen av ugnen tills brödet har fått fin färg, ca 40-45 minuter. Använd provsticka för att känna om brödet är färdiggräddat.

 

 

Brödet var ganska kompakt och bara en liten bit mättade en hel del. Smaken var lite lustig, men inte äcklig, inte alls. Tror det kom lite utav alla ägg tror jag, och man kan känna en lätt kokosdoft vilket är gott. Sammanfattat var brödet helt okej. Blev sugen på mer efter att jag redan hade tagit två skivor. Detta är ju lätt bättre än inget bröd alls. 

 

Brödets näringsvärden:

Kcal/100g: 186 Vanligt bröd ligger på 240 kcal och uppåt

Protein/100g: 12.54g Typ bara kvarg som har så mycket, haha

Fett/100g: 14.66g Superduper

Kolhydrater/100g: 1.32g HUR LITE?? Jösses.

 

16 ägg är mer än man tror. Det fyllde upp en halv bunke och efter en kvarts vispande fick jag byta bunke. Självklart så brände jag mig på ugnen och vipps så hade en blåsa uppstått på en halv sekund. 2.5 dl mjöl till smeten är ungefär halva mjölpåsen så det lär ju inte räcka länge ... 

Att sluta tidigt är väldigt skönt främst för att man får mycket tid över efter skolan, i mitt fall är det träning. Jag kom hem vid fem snarare än halv åtta. Idag var min huvudövning marklyft vilket innebär ländrygg och baksida lår. Rumpan tränas också en hel del av den här övningen förutom träningsvärken igår så har jag ännu mer träningsvärk i rumpan idag. Helt slutkörd röv. Imorgon har jag "rump/benvila" men på torsdag är det framsida lår och rumpa igen. 

 

Som vanligt när jag tränar numera så använder jag mig av min träningsklocka. Den ser ut som en vanlig (men lite snyggare) digital armbandsklocka. Utöver det så måste man ha ett band under bröstet med en sändare som tar skickar och tar emot elektriska impulser och skickar signalerna till klockan. Klockan tycker jag är hur bra som helst och kan visa en massa saker. Det bästa är att man kan skapa sig ett eget träningsprogram anpassat precis efter en själv. Mitt mål är att bränna fett och det finns en sån funktion på klockan. Klockan ger då riktningar på hur mycket jag ska träna. Enligt träningsklockan ska jag träna 4h 45min /vecka och bränna 2550 kcal /vecka. Detta är grunderna men det finns även ett till mål som jag ska uppnå för att just höja fettförbränningen och det är att hamna i rätt pulszoner. Jag ska ha en puls på 120-139 2h 10min / vecka och en högre puls på 140-159 2h 35min /vecka. Det finns en tredje zon, puls mellan 160 och 179. Där ska jag inte alls ligga, utan vid den pulsen öka bara sin maxprestation. Det är lite trixigt att hamna i rätt zon de första gångerna man använder klockan. Efter ett tag får man in vilka övningar som höjer pulsen mer eller mindre. Det är rätt kul faktiskt!

 

 

 

Självklart är det kul att kolla hur mycket kalorier man bränner. Vanligtvis bränner jag ca 500 kcal på enbart ett gympass. Vem trodde att man kunde bränna så mycket genom att bara lyfta vikter? Anledningen är ju att min puls är ju högre än vid vilopuls vilket är ett tecken på att jag anstränger mig. Inget konstigt? Är jag latare så sjunker det till 400 och är jag piggare och har väldigt hög puls under större delen av gympasset så kan kaloriförbränningen gå upp mot 600-700. Hur länge jag gymmar varierar lite. Vanligtvis ca en timma. 

 

Direkt efter skolan gick jag till gymmet. Jag har gjort ett nytt upplägg på mina träningspass. Idag var huvudövningen squats som främst tränar framsida lår och rumpa. Utifrån fyra basövningar som träffar särkilda muskelgrupper har jag skapat mitt eget schema. Idag var det alltså framsida lår och rumpa. Någon kanske undrar varför jag inte tränar baksida lår också men den muskeln tränas när man kör deadlifts/marklyft. Imorgon blir det då baksida lår och ländrygg som också träffas av den övningen. Övre rygg lägger jag in på ett separat pass med biceps också. Huvudövningarna jag går efter är squats, marklyft, axelpress och bänkpress. Dessa blir ju fyra separata pass. Ändå har jag valt att träna sex ggr/vecka vilket resulterar i att jag kör två squatpass och två marklyftpass. Mitt nya schema känns jättebra och jag ser fram emot det. Det som fattas är bara kosten som jag nu har tagit tag i. 

 

Om inte mamma lackar ur, så har jag bestämt mig att försöka ta med mig mat hemifrån varje dag. På så vis har jag exakt koll på vad jag får i mig. I skolan brukar det serveras bra och hälsosam mat, men jag vill bestämma själv hur mycket kolhydrater, fett och protein jag får i mig. Jag vill fokusera på att få i mig så pass lite kolhydrater som möjligt (att totalt undvika det är ju omöjligt) därför att då tar kroppen från fettreserverna istället. Fett gör en otroligt mätt, prova att äta 100g ost så kan ni känna hur det känns. Protein är också mättande. Ju mättare jag känner mig desto enklare har jag att avstå sötsaker. Det känns som att det här kan gå ganska bra. Jag måste ju trots allt komma i min balklänning. 

 

Kvällens måltid bestod av en köttfärsbiff med ost på och fetaost inlindad i baconskivor. Det räcker definitivt med fem bitar fetaost/bacon. Det är otroligt mättande och är dessutom väldigt salt för min del. 

Alla som är i ett förhållande uppmanas väl nån gång att inte tappa kontakten med sina vänner. Det stämmer ganska bra att man vid de flesta tillfällen bör ta vara på sina kompisar. Många gånger har jag hört, och själv sagt, att om det nån gång tar slut så kanske du inte har dina vänner kvar. Finns det någon skillnad mellan att aktivt välja sin pojkvän framför vänner och att omedvetet göra det? Blir jag tjejen som alltid hänger med sin pojkvän eller blir jag tjejen som gör vad som känns rätt - följer sin magkänsla?

 

På senare tid har jag märkt att jag har allvarligt börjat fundera över mina vänner. Vilka jag bör umgås med för att jag ska må bra som person. Jag är medveten redan nu att Oscar gör mig väldigt glad och skulle många gånger om välja att umgås med den personen framför att göra andra saker med andra. Kanske beror det på att jag hellre myser med den jag tycker om mest än att gå ut på krogen eller ha en tjejkväll där man bara sitter och snackar skit? Jag tycker om att umgås med personer som jag har en djup relation med så att det känns äkta när man umgås. Det är få personer som jag är så nära med och dom träffar jag ganska sällan. Vänner som bara ger mig en ytlig relation ger mig ingenting. Jag är nöjd med vad jag har för tillfället och därför tror jag inte att jag anstränger mig för att lappa ihop de krackliga relationer som har utvecklats till något ytligt. Nej jag är inte tjejen som alltid hänger med sin pojkvän, jag är den som väljer att umgås med den som får mig att må bra. Ändå kan vi bara umgås på helger.

 

Jag tog upp ämnet med O lite försiktigt. När vi dejtade umgicks han lite mer med sina vänner och var ute lite oftare. Jag föreslog - "Vill du inte gå ut och träffa dina vänner lite oftare? Vore tråkigt om ni gled isär ..." Nu efter att jag har rabblat för mig själv här på bloggen så kanske det är lite likadant för O som för mig. Han hade svårt att svara på mina frågor och påståenden. Till slut sa han med puppy eyes - "Jag tycker så mycket om att vara med dig". Då smälte mitt hjärta.

 

Sandra kom hem efter att ha varit utomlands under hela vintern, självklart ser hon ut som en jäkla pepparkaka i klassrummet. Smart drag att se fräsch ut bland oss andra fesiga ansiktsfärger. Nadja som är halvindier är ju brun året om och HON av alla människor känner sig blek, ändå är hon nästan brunare än Sandra. Hon kläckte ur sig häromdagen att hon skulle gå och sola solarium. DET, om något, är ej rättvist. 

 

Jag tänkte ta upp kampen om hudfärg, sätta mig in i den och bli en del av samma fräsch-het. Med andra ord bör jag börja sola. Men alltså jag är så jävla lat. För det första så är jag snål. Från egen statistik lägger jag tydligen hellre pengar på mat. Sammanfattningsvis vill jag hellre vara tjock och blek än slimmad och solkysst. (Solariekysst i det här fallet..) Jag solade förra veckan EN gång. Jag låg där och filosoferade och viftade med tårna i takt till musiken som spelades i mina öron. En liten skillnad blev det, men det synns bara om man jämför min vita rumpa men min nysolade bara lite mindre blekare hy ovanför. Ett resmål utomlands skulle inte sitta fel, dessutom fixa brännan snabbt och enkelt. Ge mig pengar tack. 

 

Jaha. Häromdagen gick jag på stan och spenderade mina pengar på kläder för en gångs skull. Det blev ... tre (?) plagg tror jag. En jättefin marinblå blus, en mörkblå kofta/jacka, båda från Gina och en svart blus från H&M. Äntligen lite nya fina kläder. 

 

Gud vad jag har tråkigt om kvällarna när jag inte är i skolan och när jag inte gör läxor. Jag borde göra läxor men det är så tråkigt så det är uteslutet.

 

Jag tränade efter skolan så nu är det avklarat. Jag åkte hem och åt framför tv:n. Sen satt jag där så länge att kroppen fick ont. Nu har jag så ont i pekfingret från att ha skrollat sida efter sida på den där jävla 9gag. Och för att stilla min sockerabstinens så har jag knaprat på chilinötter. Kommer jag inte på nåt att göra så går jag väl en omgång i skafferiet och kylen för att se vad man kan äta. Alltså jag kan inte bli mer ärlig än så här. Det här är typ vad jag gör om kvällarna. Igår spelade jag sims hela dagen när jag var ledig. Alltså ... 

 

Egentligen har jag ingen större lust att avslöja detta men jag känner att jag bör få lite diciplin på mig själv och motivation från andra som kommer ge mig snea blickar om jag rör nåt godis. 

I höstas köpte jag min balklänning som är så underbart vacker. Den satt väldigt tajt då, helt precis. Tanken var redan då att jag skulle bli lite slankare bara. Nu, fyra månader senare, har planen helt gått andra vägar. Alltså helt fucking motsatt håll. Istället har jag gått upp nästan tre kilo och häromdagen kunde jag inte stänga min klänning. Dragkedjan gick inte ens en fjärdedel upp på ryggen. Oerhört pinsamt. Jo för min del värkar det som om mitt fett lägger sig på ryggen. När jag går upp blir alla mina tröjor tajta över ryggen. Lite kring magen, jovisst, men den håller sig någorlunda platt i alla fall. Så nu vet ni. Än så länge har jag bestämt mig att bara äta "onyttigt" på lördagar och att träna sex dagar i veckan. Jag har tränat så pass mycket förut och nu får jag inte lata till mig. Skäll på mig om jag ens kollar på chokladbollar. 

 

Jobbigt att erkänna att jag är för tjock för min balklänning. Haha alltså det låter ju bara tragiskt. 

 

Jag skulle ju uppdatera om klockan o lite andra grejer men jag försvann nog till Oscar istället den dagen. Nu sitter jag i alla fall här och har inte mycket för mig så jag kan lika gärna skriva lite.

 

Sista terminens första dag och jag börjar lite skämtsamt fundera på om jag börjar bli deprimerad. Jag vaknade upp och steg lättsamt upp för att göra mig iordning. Igår köpte jag två nya sminkprodukter (en fick jag från Oscar) varav en från Smashbox. Så jag var lite ivrig att få prova den och fixa mig fin. Väl i skolan så dämpas den lilla glädje jag hade av att jag känner mig så ensam och energilös. Jag har ingen ork att vara i skolan längre. Jag har ingen särskild glädje att dela med mig av till dem omkring mig. Ibland undrar ja vilka som är mina riktiga vänner, inte att det är nån som är falsk mot mig, men vem det är som faktiskt bryr sig att man är där eller inte. Känns som om det är så mycket som har förändrats sedan 3:an började. Jag hade väldigt kul i början men sen har det bara blivit sämre. Den som stod mig närmast har förändrats och jag vet inte hur jag ska bete mig gentemot den personen längre. Det är bara awkward i det här läget. 

 

Under lovet har jag umgåtts otroligt mycket med Oscar. Nästan varje dag faktiskt och det finns nog ingen annan jag skulle vilja ha gjort det med. Nu jobbar han och jag är i skolan. Helgerna bli nu nån slags paradisflykt från den tråkiga verkligheten.

 

Fick precis en impuls att möblera om i mitt rum. Det är lite som ett minivardagsrum med tvbänk, bok/dekorationshylla, tavlor, skrivbord, fåtöljer och en bred säng. Får se vad jag kan hitta på. 

Jag sitter här och väntar mest på att jag ska bli trött och få sova. Dagarna har gått så snabbt. Oscar har varit hemma hos mig sen julafton. Idag åkte han hem. Vi ses imorgon för att fira nyår tillsammans. Julafton spenderade jag hos mina släktingar - åt julbuffé, såg på kalle anka och delade ut julklappar oss emellan. På kvällen åkte vi hem till oss för att dela ut ytterligare julklappar. På vägen hämtade vi upp Oscar så att han fick vara med och få presenter av mig också. Han har ännu ett kvar att få av mig. Själv fick jag lite småsaker. Bäst var nog mobilhållaren som sitter fast på armen medan man tränar. Av Oscar fick jag hudvårdsprodukter. Kanske han försöker säga mig något med det? Haha. Av mig fick han en cremevit kabelstickad tröja och en grå fluffig halsduk. Imorgon får han mitt sista paket. Juldagen och torsdagen spenderades med honom, vi slappade och åt en massa julmat och choklad. I fredags åkte vi alla till mina andra släktningar som jag som mest träffar två gånger per år. Det vär väldigt trevligt att få se dom. Igår kom min syster på besök och henne träffar jag inte heller ofta. Senast var ett halvår sen. Hon har stannat till idag och det var tråkigt att se henne åka. Av henne fick jag också en massa presenter. Hon var i New York veckan innan jul och köpte med några saker till mig. Den absolut bästa saken var en träningsklocka. Resten visar jag imorgon och berättar om klockan!

 

Jag har precis kommit hem från en lång dag med rep från tio till fyra. Man måste vara aktiv, social och kunna sina grejer hela tiden. Jag har mest bara känt att jag inte vill vara aktiv eller social. Att kunna mina grejer har jag faktiskt försökt göra. 

 

I flera veckor har jag känt att jag har varit seg, irriterad och grinig i skolan. Jag märker det själv till och med. Då känns det illa. Jag orkar inte längre umgås med de som står mig närmast i skolan, det är inte lika dant nu som för några månader sen. Jag orkar inte vara särskilt social med någon. Det är inte personligt mot någon, men jag känner bara för att vara för mig själv. Visst finns det stunder då jag skrattar och har roligt, men jag anstränger mig inte på samma sätt nu. Jag är bara så otroligt trött. På skolan och dess miljö. Jag orkar inte bry mig lika mycket om pluggandet. Jag tror det kallas skoltrött. Japp, jag har nog symtom på skoltrötthet.

Imorgon är det julkonsert inför hela skolan och det förbereder jag mig med att duscha. Gud så efterlängtat. Tvätta håret och fixa det snyggt inför imorgon. Alltså jag ska spela gitarr och köra lite solo. Det känns inte ens värt att klä upp sig för nåt sånt. Vi ska ha klänning och klackar på oss. Jag känner för brallor. Som mental tröst sitter jag och knaprar på paradisasken som jag fick igår. Problemet med att vi har gjort om våra badrum är att vi nu inte längre har badkar! Hur ska jag nu bada och äta chokladpraliner samtidigt? Det är ju det som är hela lyxen. Attans. 

 

Ikväll har jag umgåtts med min gitarr och även skypeat med Oscar! Det är första gången som vi gör det och det är så mycket roligare än att hålla på att smsa konstant. Det känns som evigheter sen vi sågs. Egentligen var det redan i söndags. Men ni vet hur det är. När det går så mycket som en vecka emellan så känns det så mycket mer speciellt när man väl träffas. Och för att kunna stå ut skypear vi. Min räddning, haha. 

 

Det känns alldeles underbart att ha möjlighet att få uppleva en högtid med den man tycker om. Särskilt julen. Den kan bli så underbar och romantisk om man har någon fin människa att dela den med. Och jag är lycklig att jag har det. Det kan inte bli bättre inför lovet! 

 

Vi har hållit på med att repa hela dagen. Jag har ett gitarrsolo som alla förväntar sig att jag ska kunna. Men det är inte så jävla enkelt som alla tror! Visst jag har spelat gitarr sen jag gick i femman men det betyder inte att jag har fortsatt göra det kontinuerligt fram tills nu. Senast jag rörde min gitarr var säkert några månader sen. Alltså jag spelar inte längre. Och att då få ett gitarrsolo är inte superenkelt. Fingarna går åt alla möjliga tänkbara håll som de inte ska åt. Plus att noterna jag fick till solot stämmer inte överens med vad som egentligen ska spelas. Det låter inte bra. Great fucking great. 

 

En intressant sak som jag fick reda på var häromdagen när jag skulle repa med några ur klassen. I ettan gjorde jag en låt, Feeling Good, med några andra. Låten var ganska jazzig och "sensuell". Jag sjöng med två andra tjejer och vi bestämde koreografi tillsammans. Dock var det jag som fick det intressanta smeknamnet från det uppträdandet. I och med att låten var sensuell så gick våra dancemoves ut på att se lite "kvinnliga" ut. Vår egen lärare sa själv att vi skulle dingla med höfterna så mycket vi kunde. Och jag följde efter. Utöver detta var vi klädda i vita, vippa klänningar, lockigt hår och röda läppar. Så kvinnligt det kunde bli. Jag slängde med håret hit och dit och drog mina händer längs klänningen. Inte för att jag ville uttrycka "kom o ta mig" utan för att jag skulle följa konceptet som vår lärare hade gett oss. Härom dagen fick jag alltså höra att efter det uppträdandet blev jag kallad för slampan. Jag får höra smeknamet två år efter att jag fick det. De som gav mig det var de dåvarande tvåorna, och jag gick ju i ettan då i gymnasiet. Känns bra att bli kallad slampa. Att bara bli kallad det och inte ens mitt riktiga namn under de åren som de gick kvar. Jag menar, jag var oskuld då. Hur tänkte de? Haha ... Jag måste ha varit en jäkel på att spela slampa. Damn. 

 

Sen kan jag ju fortsätta reflektera över detta. Om jag betedde mig som en slampa på scenen, (Alltså vafan, det låter ju som att jag krälade naken med fittan i vädret) ska jag då stå för vad jag gjorde och säga att "jag är jag och du ska skita i det" eller ska jag säga "oops, inte meningen att jag skulle vara slampig, bäst att anpassa mig"? Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig. Jag vill inte att någon ska hitta något att klaga på mig. Helst vill jag vara alla till lags. Men det funkar inte alltid ... 

 

Jag funderar på att blogga om en sak som gör mig så pissed off. Men det är möjligtvis lite väl personligt för att ta upp det här. Jag menar, den personen gissar jag läser mig blogg. Men jag vill ändå att den personen bara ska veta hur mycket jag vill förstöra för honom. Typ hämnd. Jag är aldrig medvetet elak men alltså nu bryr jag mig inte. Jag vill se hans hopplösa, ledsna blick precis som den dagen som jag lämnade honom stående på gatan för nån månad sen. 

 

Efter skolan traskade jag iväg till gymmet för att träna. Jag hade inte så stor ork men jag tänkte att om jag fick i mig lite mat så skulle det gå. Så jag köpte lite plockmat inne på Hemköp. Jag vet inte var det var, om jag åt för mycket mat innan eller om det var nåt annat, men jag var så otroligt trött och sjukt opepp på att träna. Jag hade ingen motivation att lyfta tungt och ta ut mig. Jag övertalade mig själv att ge det ett försök. Jag ställde mig på löpbandet för att värma upp och sprang i 20 min. Men då var mitt hopp slut. Likaså motivationen att fortsätta. Den var nersprungen för länge sen. Så jag tog mitt pick o pack och lunkade till bussen. Jösses vad utmattad jag kände mig. Jag somnade på bussen till och med. Förstår inte vart detta kom ifrån. Jag har sovit hur mycket som helst de senaste veckorna. Det kanske det som är problemet - att man sover för mycket och blir seg. Ae, jag får inget grepp om det här. Någonting måste jag göra åt det. 

 

Nu ligger jag i min säng framför tvn och ska kika på Paradise Hotel. Min favvis är Aina, hon är ju så söt och genuin. 

 

Jag dök upp runt tolv i skolan för att öva på vår låt inför julkonserten. Det låter ganska jävligt men det går väl framåt. I och med att jag spelar gitarr blir jag himla trött i vänsterhanden som ska trycka på en massa stränga hit och dit. Utöver detta ska jag spela ett gitarrsolo. Jag har ingen aning om jag kommer lyckas med det eller inte. 

 

Nu har jag precis haft biologiprov. Det hade verkligen inte pluggat på men det var verkligen inte nödvändigt märkte jag. Det räckte med att Amed gav mig några anteckningspapper som jag läste på en halvtimma innan. Resten av snacket skötte de andra i min grupp på seminariet. Jag får väl inte det högsta betyget, haha.